Om att åka hem.
På måndag så åker jag tillbaka till Umeå igen. Ja, för det är ju där jag bor nu för tiden. I en lägenhet på 38 kvadratmeter. Det är ganska fint att få bo själv, att bo så långt hemifrån. Men nu har jag varit hemma i några veckor hos mina föräldrar och även det har varit fint.
Men det är svårt att veta hur man ska förhålla sig. Det är lätt att bli liten och glömma bort att man egentligen klarar sig rätt bra på egen hand. Och när jag sitter här hemma, med min familj runt om mig, så har jag svårt att se det framför mig, att jag ytterligare ett halvår ska vara ifrån dem. Allt det här med att ta hand om sig själv. Det är så mycket, det ska lagas mat, det ska diskas, det ska städas, det ska tvättas, det ska pluggas, det ska ätas grönsaker, för det har man hört ska vara bra. Egentligen gillar jag inte det här med nyårslöften, men jag har bestämt mig för att ta tag i mitt liv, att låta den här våren bli bättre än bäst, bli bättre än denna helveteshöst. För det är väl ändå min tur att få leva och andas i lugn och ro. Svar ja.
Julen och nyår har spenderats med familjen och det har varit förbannat fint. Igår spelade vi kort och lyssnade på gamla 60tals-låtar där pappa kan sjuga med i allt. Det var fint. Det var fint att fira in det nya låtar med familjen, det är ju något jag inte har gjort på flera år. För det brukar man ju inte göra verkar det som.